Rullstensås
Rullstensås är en långsträckt höjdrygg i naturen. Den är bildad av smältvattenssediment från en glaciär eller inlandsis. En rullstensås kan vara från ca 100m till mer än 500km lång. Höjden kan variera från några meter till mer än 100m.
Rullstensåsar är vanliga i Sverige. De bildades i slutet av den senaste istiden, när is drog sig tillbaka och vatten från den smältande isen förde med sig stenar, grus och sand. Rullstensåsar består alltså av vattensorterade sand- och gruslager, ofta med inslag av välrundade stenar. Deras grovkorniga material släpper lätt igenom vatten vilket gör att de djupare delarna fungerar som goda magasin för grundvatten. De stora rullstensåsarna ligger ofta i dalstråk och är då omgivna av sandiga och leriga jordarter.
Sand och grus i åsarna är en viktig naturresurs och bryts för att bland annat användas i vägbanker och till grundläggning vid byggen. En stor del av gamla vägar, gammal bebyggelse och arkeologiska lämningar är koncentrerade till de stora rullstensåsarna. Många sådana exempel finns bland annat i Blekinge och i mälarlandskapen.
En av Sveriges längsta rullstensåsar är Badelundaåsen som sträcker sig mellan Nyköping och Siljan.
Referenser
rullstensås. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/rullstensås, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-07.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rullstens%C3%A5s. Hämtad 2011-04-07.
Fossil
Fossil är lämningar av djur och växter som bevarats i olika typer av sedimentära bergarter, till exempel skiffer, kalksten eller sandsten, eller i lös lera och sand. Det är oftast hårda delar som bevaras eftersom mjukvävnad bryts ner snabbare. Skelett och tänder från ryggradsdjur hittas oftare än deras hud och päls. Det är även vanligare med fossil från djur som har ett yttre skal, till exempel musslor och insekter jämfört med maskar och maneter som saknar hård vävnad. På liknande sätt finns det fler trädstammar och kottar än löv och blommor bland fossilen. Man kan även se spår av djurens aktiviteter, som dinosauriefotspår och maskgångar samt förstenad avföring, vilka också räknas till fossilen.
Det är vanligast med fossil som bildats i vatten där djuren sjunker till botten och täcks av sediment som hårdnar till berg. De äldsta fossil som forskarna har påträffat är 3,5 miljarder år gamla och troligen är det rester av mycket små bakterier. Tack vare all fossil som har hittats har forskarna kunnat följa hur djur och växter utvecklats genom årmiljonerna. De har nu en god bild av hur jorden såg ut under olika tidsperioder. Hade den till exempel inte funnits så många fossil av dinosaurier, skulle vi inte veta någonting om dem.
I Sverige finns det fossil främst från tiden mellan 542-419 miljoner år sedan. Bland annat finns det ortoceratiter, det är långa strutar som är rester av bläckfiskar och kan oftast ses i golv av kalksten. Läran om de fossila organismerna kallas paleontologi.
Referenser
fossil. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/fossil , Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-09.
Baltiska issjön
När isen från den senaste istiden drog sig tillbaka, för ca 15000 år sedan, så bildades en stor smältvattensjö av sötvatten från den smältande inlandsisen. Baltiska issjön var det första förstadiet till Östersjön. Baltiska issjön utbredde sig söder och öster om den skandinaviska inlandsisens rand. Den växte fram under nästan tretusen år och hade sitt utlopp via ett jättelikt vattenfall i Öresund. Vattnet i Baltiska issjön var kallt på grund av tillflödena från inlandsisen och rester av djur och växter har inte hittats.
Den katastrofala tappning som avslutade Baltiska issjön har varit mycket omtvistad. När inlandsisen drog sig tillbaka från norra delen av Billingen i Västergötland blottades låglänta områden, varvid sjön skulle ha tappats av mot väster i en väldig naturkatastrof.
Referenser
Baltiska issjön. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/baltiska-issjön, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-09.
http://www.havet.nu/?d=181. Hämtad 2011-04-11.
Rullstensås är en långsträckt höjdrygg i naturen. Den är bildad av smältvattenssediment från en glaciär eller inlandsis. En rullstensås kan vara från ca 100m till mer än 500km lång. Höjden kan variera från några meter till mer än 100m.
Rullstensåsar är vanliga i Sverige. De bildades i slutet av den senaste istiden, när is drog sig tillbaka och vatten från den smältande isen förde med sig stenar, grus och sand. Rullstensåsar består alltså av vattensorterade sand- och gruslager, ofta med inslag av välrundade stenar. Deras grovkorniga material släpper lätt igenom vatten vilket gör att de djupare delarna fungerar som goda magasin för grundvatten. De stora rullstensåsarna ligger ofta i dalstråk och är då omgivna av sandiga och leriga jordarter.
Sand och grus i åsarna är en viktig naturresurs och bryts för att bland annat användas i vägbanker och till grundläggning vid byggen. En stor del av gamla vägar, gammal bebyggelse och arkeologiska lämningar är koncentrerade till de stora rullstensåsarna. Många sådana exempel finns bland annat i Blekinge och i mälarlandskapen.
En av Sveriges längsta rullstensåsar är Badelundaåsen som sträcker sig mellan Nyköping och Siljan.
Referenser
rullstensås. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/rullstensås, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-07.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rullstens%C3%A5s. Hämtad 2011-04-07.
Fossil
Fossil är lämningar av djur och växter som bevarats i olika typer av sedimentära bergarter, till exempel skiffer, kalksten eller sandsten, eller i lös lera och sand. Det är oftast hårda delar som bevaras eftersom mjukvävnad bryts ner snabbare. Skelett och tänder från ryggradsdjur hittas oftare än deras hud och päls. Det är även vanligare med fossil från djur som har ett yttre skal, till exempel musslor och insekter jämfört med maskar och maneter som saknar hård vävnad. På liknande sätt finns det fler trädstammar och kottar än löv och blommor bland fossilen. Man kan även se spår av djurens aktiviteter, som dinosauriefotspår och maskgångar samt förstenad avföring, vilka också räknas till fossilen.
Det är vanligast med fossil som bildats i vatten där djuren sjunker till botten och täcks av sediment som hårdnar till berg. De äldsta fossil som forskarna har påträffat är 3,5 miljarder år gamla och troligen är det rester av mycket små bakterier. Tack vare all fossil som har hittats har forskarna kunnat följa hur djur och växter utvecklats genom årmiljonerna. De har nu en god bild av hur jorden såg ut under olika tidsperioder. Hade den till exempel inte funnits så många fossil av dinosaurier, skulle vi inte veta någonting om dem.
I Sverige finns det fossil främst från tiden mellan 542-419 miljoner år sedan. Bland annat finns det ortoceratiter, det är långa strutar som är rester av bläckfiskar och kan oftast ses i golv av kalksten. Läran om de fossila organismerna kallas paleontologi.
Referenser
fossil. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/fossil , Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-09.
Baltiska issjön
När isen från den senaste istiden drog sig tillbaka, för ca 15000 år sedan, så bildades en stor smältvattensjö av sötvatten från den smältande inlandsisen. Baltiska issjön var det första förstadiet till Östersjön. Baltiska issjön utbredde sig söder och öster om den skandinaviska inlandsisens rand. Den växte fram under nästan tretusen år och hade sitt utlopp via ett jättelikt vattenfall i Öresund. Vattnet i Baltiska issjön var kallt på grund av tillflödena från inlandsisen och rester av djur och växter har inte hittats.
Den katastrofala tappning som avslutade Baltiska issjön har varit mycket omtvistad. När inlandsisen drog sig tillbaka från norra delen av Billingen i Västergötland blottades låglänta områden, varvid sjön skulle ha tappats av mot väster i en väldig naturkatastrof.
Referenser
Baltiska issjön. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/baltiska-issjön, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-09.
http://www.havet.nu/?d=181. Hämtad 2011-04-11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar