Luftens innehåll, form och Egenskaper

Luften omkring oss består av ett antal olika gaser som vi inte kan urskilja med blotta ögat. Luft är en sammansättning av gaser som tillsammans bildar jordens atmosfär. I volymprocent ser luftens sammansättning vid jordytan ut som följande; 78 % kväve (N²), 21 % syre (O²), 0.9 % ädelgaser, 0,035 % koldioxid (CO²) samt väte (H²) och vattenånga (H²O). Desto högre upp i atmosfären man kommer består luften av än mer väte (H²) och helium (He) samt ozon (O³). Atmosfären består även av varierade mängder vattenångor. 99 % av atmosfären ligger inom ett område som sträcker sig från 30km från jordens yta. Desto högre upp i atmosfären desto tunnare är luften.

Den vanligaste gasen är i luft är kvävgasen (N²) med sina 78 %. Kvävgasen är en oreaktiv gas vilket innebär att den inte reagerar så lätt med andra ämnen. Enda sätter där kvävgasen ”naturligt” omvandlas till andra kemiska föreningar är genom höga temperaturer eller kvävefixerande bakterier.

Syre (O²) är atmosfärens näst vanligaste gas. Såväl människan som de flesta andra organismer behöver syrgasen för att kunna andas. Det syre som återfinns i atmosfären har bildats av gröna växter på land, samt växter, alger och cyanobakterier i haven. I motsats till kväve är syre en reaktiv gas. Tillsammans med UV-strålning skapas ozon som skyddar jordytan mot skadlig UV-strålning och som därmed är livsviktigt för vår överlevnad.

Luftens vanligaste ädelgaser är argon, neon och helium. Dessa är enskilda atomer i gasform. Argon används bland annat som skyddsgas, neon i vissa ljusrör och helium i ballonger.

Trots sina ynka 0.035 % är koldioxiden en viktig gas och det talas mycket om dess negativa effekter i media. Koldioxiden reflekterar tillbaka värmestrålning mot jorden vilket leder till att växthuseffekten ökar. Koldioxidens källor är bland annat många levande organismer och fröbränning av ved och olja.

Materiens tre former

Nästan alla materia kan återges i tre former, fast, flytande och gas. Med ett annat namn kallas dessa för aggregationsformer eller faser. För varje aggregationsform finns en modell över hur ett visst ämne ser ut i molekylnivå i en specifik fas.

När exempelvis luft är i fast form ligger atomerna alt molekylerna nästan helt stilla. De är tätt packade i ett speciellt mönster där varje molekyl/atom har sin bestämda plats. Där utav svårigheten att trycka ihop ett fast ämne. Ett exempel på luft i fast form är en iskristall. Ett ämne i vätskefas har molekyler alt atomer som rör sig lite huller om buller. I ett flytande ämne finns det vissa svaga krafter som håller samman molekylerna/atomerna så att det inte flyger iväg och försvinner. Ett annat ord för ett ämne i vätskefas är begreppet vätska.

När molekyler alt. Atomer är i gasform håller de knappt ihop alls utan kan fritt flyga åt alla håll. Så är det i luften där molekylerna flyger omkring fritt. Formen på ett ämne i gasform styrs av dennes behållares form. Till skillnad mot vätskor och ämnen i fast form kan man pressa ihop ämnen i gasform.

Källor: http://schoolweb.se/MKV1202/Svenska/0401vadarluft.htm hämtad 2011-02-18

Andersson, Bjorn (2008) Grundskolans naturvetenskap, Lund: Studentlitteratur

http://www.ne.se/persefone.his.se/lang/syre Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-18

Hewitt, P. G. (2002). Conceptual Physics. (10) Harlow, England and New York: Addison-Wesley.

Sofia Sahlen, basgrupp 4a