Luftens innehåll, form och Egenskaper

Luften omkring oss består av ett antal olika gaser som vi inte kan urskilja med blotta ögat. Luft är en sammansättning av gaser som tillsammans bildar jordens atmosfär. I volymprocent ser luftens sammansättning vid jordytan ut som följande; 78 % kväve (N²), 21 % syre (O²), 0.9 % ädelgaser, 0,035 % koldioxid (CO²) samt väte (H²) och vattenånga (H²O). Desto högre upp i atmosfären man kommer består luften av än mer väte (H²) och helium (He) samt ozon (O³). Atmosfären består även av varierade mängder vattenångor. 99 % av atmosfären ligger inom ett område som sträcker sig från 30km från jordens yta. Desto högre upp i atmosfären desto tunnare är luften.

Den vanligaste gasen är i luft är kvävgasen (N²) med sina 78 %. Kvävgasen är en oreaktiv gas vilket innebär att den inte reagerar så lätt med andra ämnen. Enda sätter där kvävgasen ”naturligt” omvandlas till andra kemiska föreningar är genom höga temperaturer eller kvävefixerande bakterier.

Syre (O²) är atmosfärens näst vanligaste gas. Såväl människan som de flesta andra organismer behöver syrgasen för att kunna andas. Det syre som återfinns i atmosfären har bildats av gröna växter på land, samt växter, alger och cyanobakterier i haven. I motsats till kväve är syre en reaktiv gas. Tillsammans med UV-strålning skapas ozon som skyddar jordytan mot skadlig UV-strålning och som därmed är livsviktigt för vår överlevnad.

Luftens vanligaste ädelgaser är argon, neon och helium. Dessa är enskilda atomer i gasform. Argon används bland annat som skyddsgas, neon i vissa ljusrör och helium i ballonger.

Trots sina ynka 0.035 % är koldioxiden en viktig gas och det talas mycket om dess negativa effekter i media. Koldioxiden reflekterar tillbaka värmestrålning mot jorden vilket leder till att växthuseffekten ökar. Koldioxidens källor är bland annat många levande organismer och fröbränning av ved och olja.

Materiens tre former

Nästan alla materia kan återges i tre former, fast, flytande och gas. Med ett annat namn kallas dessa för aggregationsformer eller faser. För varje aggregationsform finns en modell över hur ett visst ämne ser ut i molekylnivå i en specifik fas.

När exempelvis luft är i fast form ligger atomerna alt molekylerna nästan helt stilla. De är tätt packade i ett speciellt mönster där varje molekyl/atom har sin bestämda plats. Där utav svårigheten att trycka ihop ett fast ämne. Ett exempel på luft i fast form är en iskristall. Ett ämne i vätskefas har molekyler alt atomer som rör sig lite huller om buller. I ett flytande ämne finns det vissa svaga krafter som håller samman molekylerna/atomerna så att det inte flyger iväg och försvinner. Ett annat ord för ett ämne i vätskefas är begreppet vätska.

När molekyler alt. Atomer är i gasform håller de knappt ihop alls utan kan fritt flyga åt alla håll. Så är det i luften där molekylerna flyger omkring fritt. Formen på ett ämne i gasform styrs av dennes behållares form. Till skillnad mot vätskor och ämnen i fast form kan man pressa ihop ämnen i gasform.

Källor: http://schoolweb.se/MKV1202/Svenska/0401vadarluft.htm hämtad 2011-02-18

Andersson, Bjorn (2008) Grundskolans naturvetenskap, Lund: Studentlitteratur

http://www.ne.se/persefone.his.se/lang/syre Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-18

Hewitt, P. G. (2002). Conceptual Physics. (10) Harlow, England and New York: Addison-Wesley.

Sofia Sahlen, basgrupp 4a

Vind (luftström som rör sig i förhållande till jordytan.)

Vind är flödet av luft i atmosfären. Skillnader i lufttryck får luften att röra sig från områden med högtryck till områden med lågtryck. Ju större tryckskillnad desto kraftigare vind. Vindar kan röra sig i alla riktningar, horisontellt, vertikalt och i virvlar.

Den primära orsaken till att vindar uppstår är temperaturskillnader. När solen värmer upp markytan värmer denna i sin tur upp de lägsta luftlagren. Eftersom varm luft är lättare än kall luft, leder detta till att den blir mer lättrörlig och stiger uppåt. Lufttrycket ökar då på högre höjd och luft trycks ut åt sidorna. Då minskar lufttrycket på marknivå på den aktuella platsen och luft pressas in från sidorna. Luften rör sig alltså från ett ställe till ett annat för att utjämna skillnader i temperatur och lufttryck. Detta leder till att vindhastigheten ökar. Ofta avtar vinden framåt kvällen då markytan avkyls. Då blir även luften närmast marken kallare och eftersom kall luft är tyngre än varm luft betyder det i sin tur att de lägsta luftlagren inte så lätt sätts i rörelse.

Vindar påverkas även av jordens rotation. Jag har läst om hur corioloskraften påverkar vindar och vädrets växlingar, men tyvärr fårstår jag inte riktigt hur den fungerar. Detta tänker jag fråga på vår handledning nästa vecka.

Vid markytan bromsas vinden av friktion. Oftast skiljer vindens riktning och hastighet mellan lågland, fjäll och hav. Detta beror på inverkan av friktionen mot "skrovligheter", som skogar, berg och städer. Till exempel storm och orkan är sällsynt respektive mycket sällsynt i inlandet, bland annat på grund av den högre friktionen där.

Källor:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/vind-1.362. Hämtad 2011-02-18.

vind. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/vind, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-18.

Erika Leijon, basgrupp 4a

Fotosyntesen

Fotosyntesen är en av de grundläggande förutsättningarna för livet på jorden. För de gröna växterna är den en metod att med hjälp av solljus omvandla koldioxid och vatten till energi. I denna process bildas även syre som är till nytta för människor och djur. Även alger och vissa bakterier använder sig av fotosyntes. Fotosyntesen innebär alltså att koldioxid och vatten omvandlas till syre, kolhydrater och vatten. Vattenmolekylerna oxideras till syre som avges till luften, medan vätet reagerar med koldioxiden och bildar kolhydrater. Dessa i sin tur bildar stärkelse som växten lagrar som näring. Det vatten som även bildas i processen tar sina syreatomer från koldioxiden. Det är klorofyllet, det gröna färgämne som finns i växter, som absorberar solljusets energi och gör det möjligt att driva fotosyntesen.

Fotosyntesen är som sagt nödvändig för livet på jorden vilket är beroende av både de organiska föreningar och den syrgas som bildas. Fotosyntesen är också viktig för jordens klimat. Genom att koldioxid avlägsnas ur atmosfären minskar växthuseffekten och temperaturen blir mycket lägre än vad den skulle ha varit. Ur den bildade syrgasen uppstår ozon i de övre luftlagren, vilket skyddar livet på jorden mot solens ultravioletta strålar.

Fotosyntesen upptäcktes år 1771, då Joseph Priestley utförde experiment med möss som han spärrade in i lufttäta glasbehållare. Mössen dog om de var ensamma i behållarna men överlevde om de var tillsammans med mynta. Priestley ansåg att djur och människor förstör luft och att växterna har förmåga att rena den igen. Han hade dock inte klart för sig vilken betydelse ljuset hade. Detta var Jan Ingen - Hoysz först med att beskriva.

Källor:
http://www.alltomvetenskap.se/hur-fungerar-fotosyntesen.aspx?article=1707&newsbillcategory=69 Hämtad 2011-02-18


fotosyntes. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/fotosyntes, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-18.

Erika Leijon, basgrupp 4a

Luftens betydelse för människans liv

Luften består av 21 % syre. Syre är efter väte och helium det vanligaste grundämnet i universum. Jordklotets massa beräknas till 29 % bestå av syre. En vuxen människa består till 65 % av syre och omsätter på ett dygn 900g syre genom inandning av luft.

Andning innebär transport av syrgas in och koldioxid ut ur ett djur via ett andningsorgan eller genom huden. Hos människan är lungan vårt andningsorgan. Syre är nödvändigt för att cellerna ska fungera normalt. Det behövs bland annat för ämnesomsättningen och energiproduktionen i kroppen. Som restprodukter vid ämnesomsättningen bildas koldioxid och vatten. Om koldioxiden inte fördes bort från cellerna skulle dessa sluta att fungera.

Det är på grund av ett negativt tryck i lungan som luft sugs in via näsborrarna. Det är sedan i våra lungor som utbytet av gas mellan andningsluften och blodet sker. Syrgas i inandningsluften tas upp av blodet och koldioxid i blodet avges till utandningsluften.

Källor:
syre. http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/syre, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-02-18.

http://www.1177.se/Tema/Kroppen/Cirkulation-och-andning/Luftvagar-och-lungor/#section-1 Hämtad 2011-02-18.

Erika Leijon, basgrupp 4a

Luft

Andersson (2008) anser att det är viktigt att ha kunskap om luften. Luften är ett livsuppehållande system som är en del av vår närmaste omgivning under hela livet. Det gäller att få en förståelse för att luft existerar, tar plats, har massa och tyngd, kan insamlas i slutna kärl och fördelar sig jämt i en given volym trots att den är osynlig och luktlös. Vi kommer att ta reda på så mycket som möjligt om luft, bland annat utifrån begreppen liv, materia, energi och teknik.

Referens
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap-helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Första handledningstillfället

Idag har vi haft det första handledningstillfället med Jörgen där vi diskuterade kring vårt fenomen LUFT och att det är något som tar plats och väger. Kan efter mötet konstatera att vi har mycket att läsa på kring fenomenet och detta kommer ni kunna följa här på bloggen framöver och förhoppningsvis så blir både vi och ni experter på luft :-)

Sofia S

Idag har vi träffats för att bestämma vilket fenomen vi vill arbeta med! Vi bestämde oss för luft! Målet är att eleverna ska upptäcka att luft väger och tar plats. Vi har nu skickat vårt förslag till Jörgen sedan får vi förhoppningsvis reda på hur vi kan arbeta vidare. Vi har handledning tisdag vecka 7 och då får vi planera upp lite mer!